﻿Rigtigheten af detta mitt påstående illustreras
tydligt af vensterpressens hållning under sista
tiden. De organ, som ifrigast fört Norges talan
för den svenska allmänheten, hafva blifvit för-
sigtigare i sina yttranden eller hafva alldeles
upphört att beröra unionella frågor eller hafva
börjat göra det på ett sätt, som antyder möj-
ligheten af, att de i en nära framtid kanske
skola instämma i det allt starkare ljudande ro-
pet på unionens upplösning.“